17/5 2005: Idag förresten är(/skulle varit) våra föräldrars 41-åriga bröllopsdag (det var inte så trevligt att tänka på förra året, att Arto dog tre dagar innan 40-års...) Min morgon den 14e blev precis så hedrande som jag önskat, Vasholmarna,
kav lugnt och fridfullt, vatten kokande på trangiakök, säl syntes på håll, en mås som fångat en ål...
Sonen som anslöt (som blir längre och längre och mer och mer lik Arto, andra sonen tände ljus med sin flickvän och tänkte varma tankar)
stod sen och fiskade och fiskade, full av frid (tre små firrar slängdes i igen)
12/5 2005: I övermorgon har ett år gått, hur ska man hedra dagen? 1997 så här års, ber Arto mej ta hand om bilen i Kungälv, och slår därmed två flugor i en smäll, då vår egen bil faktiskt är inne på en större reparation efter en olycka...Jag som då bor i Marstrand tar bussen in och går en bit ytterligare till stranden där nära borgen vid macken (en förbannad värk i benen till trots -ett tillstånd som så sakterliga förbättrades under året)
Han har bokat ett gäng kajaker från uthyraren i Marstrand och ett sällskap ska ut genom Nordre älv utåt. Det som är särskilt minnesvärt är, hur Arto lyriskt beskriver ett uppvaknande, ser ut över stilla vatten och känner fullkomlig frid.Jag får de kopierade kartbladen som minne, till höger sista sträckan (Marstrand är rätt norröver, Klåverön i bild, Kungälv rakt österut)
Så vill jag minnas dej, jag vill vakna upp på lördag morgon ute på en holme, se ut över stilla vatten och tänka på dej! I år kan det bli en realitet, har kommit ut på sjön för första gången på snart tre år, till och med kappseglat igår, vi blev 5:a :-)
5/5 2005: Äldsta sonen förmedlar vid frukost att han gråtit ut, tänkt på morbror, och när jag loggar på ser jag vad han skrivit på MSN (för dem som inte känner till MSN, skriver man om man så önskar ett personligt meddelande som visas för vännerna)
28/4 2005: Jag skrev på sidan "Meriter", månader sedan att jag skulle scanna hur det såg ut när jag försökt se Arto springa på O-ringen 03, det har tagit emot att visa upp denna kroppshydda (som minskat flera kilo efter det mycket stillasittande jobbet på HTU, med början strax efter detta) men man ska bjuda på sej själv...
Historien var alltså den att jag cyklade 6 km för att se min käre broder springa, när jag kommit dit, rekat runt lite om när han ska springa, öppnar sig himlen värre än någonsin och jag ser ingen annan råd än att ge upp (såg jag rätt skulle det dröja en stund innan han sprang)
och cykla hemåt igen, i ett hällregn som kändes som linserna skulle hoppa ur som om man simmade under vatten. Se hur genomdränkt man kan bli :-) Håret, tofsar som skulle vara rätt yviga är verkliga råttsvansar, toppen glänser av vatten, shortsen har en liten fläck som är torr
då man suttit dubbelvikt på den tolvväxlade...Syns det inte klicka på förstoringen...:-)
18/4 2005: Hittar härom dan, detta foto som är så typiskt, Arto har dragit med vår kära MCåkande släkting Simo (exakt: syssling till våra barn) till Solrosen för att äta vegetariskt, precis som med alla andra släktingar som varit förbi... Foto: Arto (Flickorna på bilden är bara förbipasserare som spanar in hojen)
Små saker överallt påminner om dej. Nu var det detta foto, mitt i en hockeymatch med yngre tonåringar på sportlovet (jag är stolt att jag fick vara med :-), börjar jag fundera varför jag inte känner mej bekväm med att skotta med högerböj som alla andra, och kommer på: det är för din skull, dina vänsterhänta klubbor jag använt hela mitt liv! Jag skänker dej en varm tanke och fortsätter spela.
4/4 2005: Då IFKs medlemstidning lånat mitt foto :-) lånar jag artikeln(det var ju sympatiskt att ett foto jag tagit var intressant, gör mej inget att jag inte var tillfrågad :-) Fick tidningen då min biografkollega faktiskt är IFK-medlem...
(klicka för läsbar artikel 335 kB)
Älskade broder, du har inte blivit mindre saknad, snarare tvärt om, det har gjort förtvivlat ont att tänka på dig t ex på vad som skulle varit din 37-årsdag 30 januari, din bröllopsdag, och att tänka på barnens förestående födelsedagar är plågsammare än plågsammast.
En del av mig är död för alltid...
9/1 2005: Fadrens födelsedag igår nämns här (även Tsunami mm), men mera bil till denna framsida tycker jag! Det är en bild av stor stolthet, visst är det kaxigt med morfars bil, Jonatan fotar,
men stoltheten är än mäktigare över Arto på Jukola-postern vi håller upp (året är 98). Jag bär Reebok fått av Arto vad annars?
(ursäkta bildbredden, jag klarade inte att klippa i bilen...)
22/12 2004: Finns det något bättre att publicera innan jul än min och Artos julgranskupp 88? Granen skulle sett ännu mer påhängd ut, om inte lådorna tagits ifrån oss, när vi börjat hänga på styvfars "lösa" glitter på grenarna :-)
Det syns kanske inte (ens om man klickar för förstoring), men det finns en knippe julpyssel ifrån Fuxernaskolan i Lilla Edet i dubbel uppsättning, saker jag gjort och Arto fyra årskurser senare.
9/12 2004: Jag har reaktiverat min senaste personliga hemsida, som nås genom miriam.rauthing.se
(Exakt retrosite 01-03) Detta för att ge dem, som undrar vad "syrran" är för kuf, och vill kolla om
jag verkligen skrev så snälla saker om Arto i dagboken mm, sitt lystmäte.(alltså nu HELA dagboken tillgänglig, där är även det som först låg på Geocities. Somliga var tidiga med att blogga...Arto ännu tidigare än jag)
Vill man istället blicka framåt, har J nu gjort sin första 3D-animation. M gjorde denna sida för länge sen.
1/12 2004: Idag får jag uppgiften att Arto blev 11a i göteborgsvarvet 1990 på tiden 1.10.03. Tack Sara Westman på "varvet"
22/11 2004: J pratar om en kompis som brukar försöka säga ifrån när någon bråkar e dyl (åker därmed på stryk själv :-)
och kommer på: "Arto var väl sån?" Han hänvisar till en incident när vi var ute på kartritarjobb: Vi är i trakterna av Lane Ryr, Arto ser en man i
t-shirt över kaggen och oljefläckade jeans slänga en nyss urdrucken ölburk på vägen (förmiddag) Killen i 242:an
med rallytärningar som öldrickaren pratat med kör iväg, och Arto ber mig köra fram. Arto vevar ner rutan och säger: "Tycker du ska plocka upp burken du slängde" Killen tornar upp sig och blir något hotfull...
Vi blir bägge skrämda, rutan vevas upp i ett tempo av låtsad orädsla, och jag kör iväg, inte heller det för fort för att framstå som rädd. Jag talar om för Arto att han inte är riktigt klok som ger sig på
att tillrättavisa okända människor, han håller fast vid att det är klart man måste säga till när man ser någon skräpa ner i naturen. (Jag är inte säker på att han var en sådan miljöstridis -dvs att man ska säga till andra,
inte bara låta bli att skräpa ner själv- eller bara skulle hålla fast vid den ståndpunkten just då) Händelsen
blev i alla fall en kul anekdot vi framförde gemensamt, eller jag själv (om han gjorde det för egen del vet jag inte)
Jag hade glömt den tills J påminde, historien värmde i höstmörkret :-)
14/11 2004: Idag är det exakt sex månader sedan ett hjärta för gott för denna världen slutade slå.
Tänker också ett år tillbaka, denna höst som är mörkare än någonsin: Vi skulle ha småpratat på telefon, det var han som kom på att det var stor chans
att också jag var hemma dagtid då jag pluggade, och ringde då och då, jag mailade mest,
kanske vi skulle stämt träff för lunch nästföljande torsdag...
Jag har ännu inte fått fram vilket år detta är >>
Fotograf: Arvo Rautiainen.
Pappa följde loppet (Göteborgsvarvet) och är inte hundra heller om det är 90 eller 91, men han kom i mål som 12a vet pappa
(övriga bilder på rullen är från 91, men...). Bilen på bilden har sin relevans också, pappas Camaro, omtalad i minnesorden på alternativet.nu
Känslor svallar än, är det inte tårar, kan det bryta ut i: Varför i helvete skulle du dö?
För mig försvann en avgörande trygghetsfaktor i livet. I min påtvingade självständighet
var det av mäktig betydelse bara det att det fanns en bror där någonstans, eller lånade ut bil så man
kom till Östra Sjukhuset från Uddevalla för hjärnröntgen med epileptisk son t ex. En text i tankarna >>
Musiken och idrotten lever vidare i systersönerna: Mattias blev bjuden på
releaseparty och jag fick följa med på nåder, då jag fixade två biljetter till och därmed skjuts, tror dock inte det var din musiksmak :-)
vi sökte parkering nedanför dina gamla fönster på Kommendörsgatan.
Jonatan har jag stolt sett göra mål och vinna gruppspelet i Uddevallakannan precis,
finalspel väntar nästa helg. (har inte nämnt att killen var skoltvåa i orientering i våras, men säger efter morbrors bortgång att han aldrig vill börja med det)
17/10 2004: Ibland blir känslorna starkare än att man kan klä dem i ord, sen tar det åter form som t ex detta:
7/8 2004: I morgon blir systerson Jonatan fjortis. En sorgedimma kommer att ligga över dagen.
Förra året var Arto i högsta grad närvarande, J hade vistats hos dem ett par dar (just dagarna då golv blev inlagda och ett träd på framsidan fällt.)
Året innan klev Arto och Jonatan omkring i bergen vid Hällebäck. Skidade över sjön med Arto
jul 2001. J som när han på julafton fick beskedet att de skulle ha barn, sa: "Det var den bästa julklapp jag någonsin fått". Den första efterlängtade kusinen.
Julen då A och J spelade schack så svetten lackades på A, en elvaåring fick inte klå honom! J var då typ distriktstvåa i schack. A vann.
Vem kunde tro att morbror skulle försvinna ur bilden? Råd och träningstips går förlorade.
J har tagit vid där Artos fotbollskarriär slutade, med den äran: verkar gå väldigt bra i Oddevolds P90, som placerade sig högre än någonsin i förra helgens Oddebollen, 2a resp. 8a.
(mamma var föräldravolontär och diskade efter en tredjedel av de ca 3500 deltagarna, puh :-)
Detta P90 var det enda lag som gjorde mål på vinnarna IFK GBG i årets Göteborg Cup :-), jag stod och tittade och funderade på vad Arto hejade på i sin himmel.
När man ser denne unge man springa över plan i sitt ljusa hår och den kroppshållningen är det som att möta lite av Arto igen...
|
| 15/8 2004:Jo, som ovan såg du ut när du stod i mål för Göta BK (en cup jag såg), med en nalle som maskot i kepsen liggande utanför högerstolpen såsom en tecknad hjälte i Buster. Och som till vänster sprang du över plan för Lilla Edets IF. Löpstilen över huvud taget är din. Såsom du sprang i svart för farmor, spelade J för dig i GBG Cup. Och du är fortsatt i tankarna kanaliserat i fysisk aktivitet -på samma sätt som DU alltid tacklade dina sorger. |
| -Faktiskt gör "syrran" detsamma, cyklar, simmar 1000m, Friskis&Svettispass, jobbade med gallring i
skogen(!) i Finland, rörelse varje dag. Släppte den tjurskalliga åsikten att ingen ska bråka om att jag tar
en cigg eller två innan jag lägger mig (aldrig när jag varit gravid, ammat, eller inpå småbarn),
om jag kunnat vara blodgivare och kärnfrisk och klarat sopranstämma i kören, även solen har fläckar, måste man vara fullkomlig?.
Men när det var så lite behöver jag det faktiskt inte. Blir du glad? Inte ett bloss på fem veckor nu, och jag kommer aldrig
(den som tror jag snackar skit, förstår inte hur stark min sorg är...)att röka igen, hur jag än gråter mig till sömns.
| ||
Komprimerat om Mattias (så länge) blir myndig 17e förresten: "Arto var min extrapappa". "Jag har honom här inne"
(hand på bröstet). Jag har bilden av M i knät på A, bägge i hattar av tidningspapper på näthinnan.
(Scanner borde kopplas till dator igen)