2 good 2 be 4gotten
Varför dessa ögon? >>
Denna plats ser nog ut som en stor egotripp för undertecknad, som om ingen annan sörjde,
jag tar helt enkelt upp det jag har RÄTT att ta upp enligt PUL (personuppgiftslagen) och allmän hänsyn. Avsikten med sidan är att handskas med MIN syskonsorg.
ABSOLUT NÖDVÄNDIGT är att jag får veta om jag lämnar felaktiga uppgifter eller stöter mig med någon!
Mail och gästbok till höger. Rekommenderar starkt besök på alternativet.nu (OBS! nu som lokal kopia av texten som låg där, sajten har upphört)
vilket ger en ännu mångsidigare bild av Arto. Läs gärna också om en syster på egna ben
30/1 2008: Och så skulle du fyllt 40 idag...
Vi var nere på Champs meeting och tittade med pappa, på något sätt lever du ju kvar, jo du är alltid med på något sätt. Sommar, där vi lekt, badat och fiskat är en tröst, där vår far har sin frid, matar ekorrar och fåglar så de äter ur handen.
Men det är TOMT, jag hade bara en bror och han finns inte mer! Och pappa, som suckar ibland att han bara har ett barn...
Har sovit dåligt länge nu med tanke på den förestående 40årsdagen, tänk om inte om hade funnits, nej det är för plågsamt... Jo du är ju med oss, varje dag tittar jag på dig, jag ser nån
slags harmoni mellan fotona på väggen, känner igen leendena, ditt leende finns hos mina söner, så jag blir påmind om att det lever kvar. Sjuka tonårskämt, små uttryck och exter, ibland är en son är som du
var när du var en ohängd lillebror... Visst är du med oss, men det är så förtvivlat tomt ändå! Grattis på födelsedagen lillebror!
30/1 2007: Grattis på 39-årsdagen, lillebror När jag härom dagen läste om Champs Meeting, (i efterskott på nätet) både i
GP>> och i GT>> fylldes jag av både glädje och sorg.
Där vid Röda sten mötte vi upp vår kusin från Helsingfors, som var på konferens på Nordiska Hälsohögskolan (den tragiska dagen då Anna Lind var på nyheterna), vi fick vänta då Arto efter vi hälsat och kramats klev in på¨expeditionen med ett barn på armen och
sålde karta till Hälsohögskolan, typiskt Arto sa jag till kusinen :-) Kartan Arto marknadsförde, tittade vi sedan på varandra och stack i näven på vår kusin, "säg var vi är", jodå, hon hängde med också. Vi var vid udden och tittade på havet.
Ovetande om artiklarna i GP och GT marknadsförde jag själv biografens ljudanläggning i Uddevallaposten>>
och Bohusläningen>> samma dag respektive nästintill... (kändes verkligen spöklikt...)
10/4 2006: Better late than never, fick denna dikt i kondoleansmail från Australien (Arto hade vänner downunder, men
detta var från min tonårskärlek: " Jag vet hur mycket du respekterade och hur stolt du var över din lillebror."):
And if I go
while you're still here...
Know that I live on,
vibrating to a different measure
behind a thin veil you cannot see through.
You will not see me,
so you must have faith.
I wait for the time
when we can soar together again,
-both aware of each other.
Until then, live your life to its fullest.
And when you need me,
Just whisper my name in your heart,
... I will be there
8/4 2006: Vet du va, lillebror, jag är biografmaskinist, jag som varit webmaster och festivalvolontär (med sönerna) i sex år
blev tillfrågad att gå kurs och vara lärling och i januari började jag köra själv, nu har jag t ex haft hand om Uddevalla kommuns skol- och något så underbart som dagisbio för 1050 barn
sådär, tre seniorbioföreställningar med, rollatorer och rullstolar att hjälpa in. I november lär det vara jag som är festivalgeneral... Undrar om DU skulle vara stolt över MEJ...
Kanske särskilt för att jag kommit över talfobin... Du vet att det var stört omöjligt för mej att stå och tala för folk... Nu presenterar jag -till slut, oj vad nervös jag var i början- filmerna utan bekymmer... det sitter en
liten blåvit ängel på min axel och håller mitt mod uppe...
Jo och så gör jag ju hemsidor som vanligt.
Sönerna är ännu gängligare än förr, vi får se var den yngre stoppar, nu 1,83. Den äldre letar lägenhet... Du vet nog att vi saknar dej, det är samma som det varit hela tiden, alla bemärkelsedagar påminner, året om...(samma gäller som det jag skrev 4/4 förra året)
Nej lillebror, jag har inte rökt heller, det vet du ju att jag alltid står för mitt ord och talar sanning "den som tror jag snackar skit (om att jag aldrig ska röka mer), förstår inte hur stark min sorg är". Ett år och åtta månader nu, nog för att det är svårt att hålla vikten men det är inte uppe och pendlar på värre noteringar än du sett mej förr...
Och vet du va, jag har köpt en bil, slutbetalade den där restskulden på huslånet förra året, och datorn, så plötsligt har jag haft lite mer att röra mej med. Jag som sa att jag aldrig skulle orka med gamla bilar mer... :-) Familjebilder mm återfinns här.
Klipp ur tidigare framsidetext >>